maleviksredaktion

Skolredaktionen som ger allt!

Sida 2 av 4

Erasmus+ Nu har de spanska och franska eleverna och lärarna varit här

Nu har Erasmus+ projektet startats som vi skrev om här på skoltidningen tidigare.

I maj kom de spanska och franska eleverna och lärarna hit till Sverige och vår skola. Eleverna har bott hos de svenska eleverna och Spaniens och Frankrikes lärarna har bott hos de Svenska lärarna. Från Spanien har 14 elever och 7 lärare varit här i Sverige, och från Frankrike var det 13 elever och 3 lärar. Vi intervjuade en lärare och en elev från Spanien och från Frankrike. De tyckte att det var väldigt annorlunda jämfört med deras länder, men de tyckte att det var kul att få vara här och träffa alla svenska elever och lärare.

Vi frågade dom vad de största skillnaderna var och de hade märkt mest olikheter. Både Spanien och Frankrike tyckte att landskapet var annorlunda jämfört med deras. De sa att de inte alls har så mycket skogar som vi i Sverige och att allt var mycket grönare här. Speciellt Spanien tyckte att det var kallt här och att det regnade mycket. Den spanska eleven tyckte också att det var konstigt att vi tar av oss skorna innanför dörren, för i Spanien har man hela tiden på sig skorna även inomhus. Maten tyckte de också var annorlunda, till exempel att vi äter en stor frukost, en lite lättare lunch och sedan en större middag medan de äter en mindre frukost, en större lunch och ofta en stor middag och därför äter vi vid olika tider och det var ovant för dom.

Skillnaderna mellan den svenska, spanska och franska skolan var att de tycker att det har mer regler på deras skolor och i klassen. De får tillexempel absolut inte ha mobilerna i klassrummet, de har inga ipads och de har inga smartboards och projektorer utan bara whiteboards och de skriver på papper med penna.

Vi frågade hur de känner för att svenskarna ska komma till deras länder och få bo hos dom, och de tyckte att det skulle bli jätte kul att få se hur vi svenskar skulle reagera när vi såg hur de bodde, hur landskapet ser ut hos dom och hur det går till på deras skolor. Så de tyckte bara att det skulle bli kul.

De tyckte inte att det var något dåligt med Sverige, bara att det var mycket som var ovant här, men inget var negativt.

En sak de hade tänkt på var att vi svenskar är ganska slappa och lata, till exempel på raster och sådant och att de var mer aktiva och sociala.

Den franska läraren berättade för oss att de elever som är här och deras familjer har inte behövt betala någonting för resan hit och att få vara här i Sverige. Allt har betalats av den europeiska unionen.

Vi har tyckt att det var kul när de franska och spanska eleverna och lärarna varit här för de flesta var inte blyga och pratade mycket trots fast vi inte träffade dom så ofta.

 

  Av: Malva & Linn

Varför är det inte fler tjejer som programmerar?

Att vara programmerare är en av de största yrkesgrupperna i Sverige idag, men andelen kvinnor minskar, det är bara en femtedel kvinnor.

Vi har letat efter olika undersökningar och olika sidor som handlar om programmering. Vi har också intervjuat lärare och elever som håller på med programmering på elevens val. Vi tänker dela med oss av vår intervju med en av eleverna som heter Aina.

            

Under intervjun berättade Aina för oss varför hon valde programmering på elevens val. När hon gick i trean hade Aina en lärare som var duktig på IT. IT står för informationsteknik, ett annat ord för programmering. Där fick Aina och hennes klass pröva på programmering och Aina blev intresserad av ämnet. Hon ville fortsätta med programmering när det blev ett ämne man kunde välja på elevens val. Det vill hon fortsätta med framöver.

-Det roligaste med programmering är allt som går att göra. Det är som att lägga ett pussel, man får prova sig fram på alla olika sett och allt måste gå ihop.

Det är mest killar som håller på med programmering och vi frågade Aina vad hon tror att det beror på. Hon tror att det beror på normen, att det ska vara killar som håller på med sånt. Men hon struntar i att det är så, hon tycker det är lika roligt att programmera med killar.

Det som Aina säger verkar stämma. När vi har varit inne på nätet och läst vad andra tycker om det här har vi sett många olika åsikter. Det var några som hade skrivit följande:

”Tjejer programmerar inte, men om dom gör det så är dom inte tjejer innerst inne”.

”Många manliga programmerare har fördomar att tjejer inte kan”.

”Tjejer kan få högre lön än killar om dom börjar programmera”.

Vi tycker det är synd med dom som tycker att tjejer ”inte kan” programmera. Speciellt första meningen, det stämmer ju verkligen inte.

På elevens val är Helen och Robert lärare på programmering. Och vi pratade med dom om att mest killar programmerar. Båda två svarade att det är riktigt synd. Robert sa också att det kan bero på vad man är nyfiken på:

– Många vuxna säger också att det kan bero på hur vi uppfostrar våra barn, dom tror att det handlar om sociala normer.
Men Robert tror också att det finns biologiska skäl varför tjejer och killar tänker och reagerar på olika sätt. Det var ett experiment som några forskare gjorde. Dom ville komma bort från uppfostran och se om det var någonting annat som påverkade oss. Dom åkte ut i djungeln till stora flockar med apor för att se om dom gjorde som oss människor. Forskarna släppte ner mjuka gosedjur, dockor, leksaker som brandbilar, plastleksaker från en luftballong. När aporna fick springa fram till leksakerna var dom flesta kvinnliga aporna fram till gosse djuren och dockorna, dom mjuka leksakerna. Och dom manliga aporna sprang fram till plastleksakerna och dom hårda leksakerna. Det här är statistik, det är inte exakt såhär som verkligheten ser ut. Bara för killar är längre i genomsnitt än tjejer så betyder det inte att alla tjejer är kortare än alla killar.

När vi frågade lärarna på e-val varför dom trodde att mest killar programmerar tyckte dom att det är synd och tråkigt. Deras förslag på att få tjejer att programmera var följande:
Vi frågade Helen och Robert också varför programmering är så viktigt.  Då berättade Helen att det är bra för oss att lära sig hur man kontrollerar vår teknik i samhället, att man hänger med i vad som händer. Om man inte lägger det i andras händer och gör lite själv kan man ju också påverka hur resultatet blir. Vi tycker att det som lärarna säger stämmer.

Det finns en sida på internet som heter Hour of code. Det är en organisationen som handlar om programmering. Man kan åka på ett läger i en vecka och lära sig om programmering. Lägret är bara femte till elfte december. Annars kan man ta lektioner som bara är en timma. Organisationen sträcker sig över mer än 180 länder, tiotals miljoner elever och tvåhundra tusen lärare är på plats. Hour Of Code stöds av tillexempel Apple och Microsoft. Vi rekommenderar Hour Of Code om du är sugen på programmering.

Vi har förstått att få tjejer programmerar, men vi fick inte fram hur man kan ändra på det. Det som skulle kunna få mer tjejer att programmera är att man egentligen vet vad programmering handlar om. Så om du vill programmera ska du göra det, för det kommer alltid att finnas någon som är emot dig. När vi skrev den här texten lärde vi oss att det finns folk som har fördomar om nästan allting, till och med programmering. Och fördomar finns överallt, i alla människor. Så vi behöver få bort fördomar, men hur?
Vi har förstått att få tjejer programmerar, men vi fick inte fram något svar hur vi ska ändra det. Men vi tycker att om du är tjej och vill programmera ska du göra det. Vi tycker i alla fall få mer tjejer men också killar att programmera.

Källor: faktiskt.se, Hour of code, familjeliv.se, Flashbackforum, Wikepedia.

            Av: Meja & Saga

Terrordådet i Stockholm och hur det påverkar oss.

Fredagen den 7 april körde en lastbil in i Åhléns på Drottninggatan i Stockholm. Man tror att 39-årige Rakhmat Akilov har stulit en lastbil någon gata bort från Drottninggatan och kört längs med hela Drottninggatan och sen kraschade in i Åhléns. Rakhmat Akilov har erkänt att han gjorde det och därför kommer han få sitta i fängelse på livstid och enligt lagen så är det ungefär 15 år. I olyckan omkom fem personer varav ett barn.

Hur har det påverkat oss? Vi har funderat på hur det påverkat oss 11-13-åringar. Vi har kommit fram till att det  påverkar oss genom att vi blir väldigt rädda . Vi har också funderat på om det skulle kunna hända något liknande här i Göteborg. Men samtidigt ska man inte gå runt och vara rädd i onödan.

Känner vi oro efter det som har hänt? Som sagt kan man kanske blir lite rädd och orolig för att det skulle kunna hända något liknade i Göteborg, eller någon annan stad i Sverige. Man kan också vara orolig när man ska gå ut på offentliga platser, att man är orolig för att det ska ske ett terrordåd på platsen man är på. Man kan också vara rädd eller orolig för att ens släkt eller nära vänner ska skadas.

Vad tycker vi att Sverige ska göra för att något liknande inte ska hända igen? Det bästa vi kan göra är att fortsätta leva som vanligt och visa att vi inte är rädda.

Det viktigaste vi har fått med oss från detta reportage tycker vi är att man inte ska bli för rädd eller orolig när sådant här händer. Vi skulle  hoppas att något sådant aldrig händer igen.

Tyvärr hände nåt liknande förra veckan, den 22 maj i Manchester, Storbritannien under en konsert med Ariana Grandes.  Förra veckan visste man inte säkert om detta  var ett terrordåd men nu en vecka senare vet man att det var så. 

 Av: Linn, Selma & Elin.

Hur minskar man skador vid bussolyckor?

Vid sjutiden på söndagsmorgonen den andra april i år, var några åttondelsklassare  från Ängskolan i Skene på bussresa. De  var på väg till fjällen på skidresa. Men tidigt på morgonen när passagerarna på bussen sov välte bussen omkull och flera passagerare skadades,  tre av unngdommarna dog.

Bussen var på E45:an strax utanför Sveg när den välte ner i ett dike. Bussen var full av ungdomar som var på väg till en skidresa. På bussen var det sammanlagt 59 personer. De  flesta på bussen var åttondels klassare, på bussen befann sig också sex stycken vuxna och en chaufför.  Det finns ännu ingen känd orsak till olyckan, men busschauffören har sagt att han tappade kontrollen på grund av tjälskott. Men enligt polisen ska de ha vart bra och torrt vägunderlag och en raksträcka med bra sikt som bussen välte på.

Just nu utreder Statens Haverikommission olyckan och orsaken till bussolyckan.

Statens haverikommission (SHK) är en statlig myndighet som har till uppgift att undersöka olyckor och tillbud till olyckor i syfte att säkerheten ska förbättras. SHK hanterar däremot inte frågor om skuld eller ansvar, vare sig civilrättsligt, straffrättsligt eller förvaltningsrättsligt.

(Källa: havkom.se)

I bussolyckan skadades många, ett tjugotal fördes till sjukhus med skador, och tre av eleverna på bussen avled på grund av sina allvarliga skador.

De tre ungdomar som avled i bussolyckan var inte fastspända med säkerhetsbälte, och flera andra på bussen som låg och sov hade inte heller säkerhetsbältet på sig. Så risken att fler hade omkommit var stor.

När vi åker kommunal buss eller kollektivt använder vi oftast inte säkerhetsbälten, och det har vi märkt att inte många andra gör heller. Vi tycker inte att det känns så viktigt med säkerhetsbälten på bussar eftersom det inte är så hårda regler med det. Men en sådan här ”påstådd” olycka som bussen som välte utanför Sveg skulle lika gärna kunna inträffa på en kommunal buss. Därför tycker vi att det borde bli hårdare regler när det gäller säkerhetsbälten och säkerhet på bussar, för att minska risken för olyckor.

 

  Av: Lisa & Malva

År åtta gästskriver

 

Under våren har år åtta skrivit repotage och här är ett repotage från vår gästskribent, Maria Hansen.

”Dom som jobbar sliter ut sig”

Det diskuteras mycket om bristen på sjuksköterskor och sjukvårdspersonal i samhället. Jag ska träffa en specialistsjuksköterska inom intensivvård för att få höra hur hon ser på detta och få en inblick i hur det är att jobba inom sjukvården. Vilka svårigheter samt beslut ställs man framför varje dag och vilka förmågor man måste ha för att klara av att hantera det intensiva arbetet? Finns det en anledning till att varför så få väljer yrken inom sjukvården?

    

Intensivvårdssjuksköterskan Marika Andius femtioett år småspringer genom korridorerna på sin arbetsplats, Carlanderska Sjukhuset i Göteborg. Hon har på sig en blå bussarong med ett par tillhörande blåa byxor. Namnskylten på vänstra bröstfickan rör i sig i takt med stegen. Som intensvivvårdssjuksköterska ansvarar du för avancerad omvårdnad och att observera svårt sjuka patienter med sviktande och hotande värden. De ansvarar även för den medicinska delen, vilket innefattar administration av läkemedel och hantering. Det är dock läkarna som ger diagnoser och väljer behandlingssätt. Ibland vid behov måste du självständigt även kunna utföra medicinska åtgärder. Krisbearbetning, problemlösningsförmåga, prioriteringsförmåga och att kunna fatta snabba beslut vid livshotande situationer är några av de främsta förmågor en specialistsjuksköterska inom intensivvård måste bemästra. För att klara detta behöver du en lång och avancerad utbildning.

– Jag läste först två år på gymnasiet till undersköterska och sedan så jobbade jag två år och sen läste jag två år på sjuksköterskeutbildningen. Idag är båda dom treåriga program och sen så läste jag ett år specialistutbildning så jag har totalt fem år på gymnasium och högskola, berättar Marika.

Idag är utbildningen upplagd så att man i tre år studerar på högskola/universitet. Dessa tre år innehåller för det mesta både teoretiska och kliniska delar som handlar om bland annat omvårdnad, människans anatomi och personcentrerad vård. Efter man har tagit sjuksköterskeexamen kan man valfritt välja att ytterligare studera ett år på universitet inom intensivvård eller andra specialistinriktningar.

– Under utbildningens gång så lär man ju sig omvårdnad och alltså ren och skär omvårdnad det vill säga allting från hur man tar hand om en patient som inte kan klara sig själv och sen den medicinska omvårdnaden den handlar ju om och ge läkemedel och drop. Så det krävs ju mycket utbildning liksom att jobba som sjuksköterska eftersom man måste veta vad det är man gör och hur det hänger ihop med kroppen och hur man reagerar mot olika läkemedel och sådär, förklarar Marika.

I det väntrummet jag sitter i är det många människor. Vissa småpratar med anhöriga och andra sover för att de har fått vänta länge på hjälp. Det luktar som det alltid gör på sjukhus, en frän lukt av kliniskt rent fyller korridorerna och rummen. Alla som sitter här har en sak gemensamt. De förväntar sig en så snabb, bra och kvalitetsmässig vård som möjligt. I korridorerna utanför kan jag skymta läkare och sjuksköterskor jäkta mellan rummen där patienter väntar på att bli bortförda till operationssalar eller få besked. Man känner sjukvårdspersonalens stress i deras närvaro och inte minst de anhöriga till de svårt sjukas nervositet. Jag förstår hur det måste vara en enorm press för sjukvårdspersonal då de ansvarar för människors liv och undrar om de alltid vet vilket tillvägagångssätt som ska användas vid ett specifikt tillfälle.

Marika berättar att det finns behandlingsrutiner där det står precis vad man ska göra och de ska uppdateras varje år. Kommer man som ny ska man ha möjlighet att kunna slå upp hur man tar hand om en patient som har opererat ett knä till exempel. Hon förklarar även att allt man gör står inte på papper, utan man gör också väldigt mycket som inte står i text.

Marika har bytt arbetsplats ett flertal gånger men i nuläget arbetar hon på ett privatsjukhus medan tidigare arbetsplatser varit allmänsjukhus. Jag var intresserad av att höra om stressnivån någonsin ändras från dag till dag på Marikas nuvarande arbetsplats och om det finns någon specifik orsak till att det skulle vara olika.

– Aa, det fluktuerar, det varierar väldigt. Det ska jag tala om precis hur det ligger till en dag som denna veckan. Nu är det ett par doktorer som är på semester och då finns det ju mindre patienter att operera så vi på våran arbetsplats är väldigt avgörande på om folk är på semester. Så det är väldigt olika, berättar Marika.

Det är brist på sjuksköterskor i samhället och det spekuleras mycket i media kring orsakerna. Många hoppar av utbildningen när de får komma ut i verkligheten under sin kliniska utbildning då de märker av arbetsvillkoren och den stressiga arbetsmiljön. I samband med det konstant hektiska arbetet kommer även orimliga arbetstider som inte är lönemässigt korrekt. Jag ville få en åsikt ifrån en sjuksköterska för att få höra hennes tankar om varför hon tror att fler och fler drar sig för att bli sjuksköterskor och om jobbet verkligen är så stressigt som det sägs.

– Ja, på många ställen är det alldeles för stressigt. Landstingen håller tillbaka utgifter genom att spara in på personal. Detta är inte bra. Dom som jobbar sliter ut sig, byter arbetsplats eller till och med byter yrke och sjukvården får ett dåligt rykte. Jag tror att det är lönen i första hand som gör att fler inte väljer sjuksköterskeyrket, påstår Marika.

Enligt lönestatistik är genomsnittslönen för en intensivvårdssjuksköterska i Halland är mellan 25 000 – 30 000 kronor i månaden beroende på hur länge man har jobbat inom området. Marika fortsätter:

– Man har ett stort ansvar i sin sjuksköterskeroll, att ta hand om människors liv och hälsa, som inte är rätt värderad lönemässigt. Många sjuksköterskor åker och jobbar i Norge för där får dom bättre betalt. Den andra aspekten är att det kommer fler och fler larm om underdimensionerade enheter rent personalmässigt. Det är för hög belastning på akutmottagningar och vårdavdelningar. Sjuksköterskorna slår larm om att dom inte kan utföra en säker och kvalitetsmässig vård för dom hinner inte med, berättar Marika.

Trots de hårda arbetsförhållandena som sjuksköterskor måste stå ut med dagligen, valde ändå Marika Andius att specialisera sig inom området.

– Ja, jag ska säga det precis som det var faktiskt att när jag sökte gymnasium så visste inte riktigt jag var det innebär att vara undersköterska men jag tycker det lät roligt att jobba med människor och det har jag alltid tyckt att det är. Det roligaste det är att kunna hjälpa dem så att de mår bättre, det är riktigt skojigt, berättar Marika.

Idag trivs Marika Andius på sin arbetsplats men jag frågade om hon hade valt ett annat, möjligen ett mindre krävande yrke om hon hade fått möjligheten till att göra det idag.

– Nej det hade jag inte, lärare tycker jag har lockat mig lite. Jag har alltid tyckt om skolvärlden faktiskt.

Hon stannar upp och tvekar ett litet tag men fortsätter sedan bestämt:

– Men jag hade blivit narkossköterska istället för intensivvårdssjuksköterska om jag hade tänkt efter lite, det hade passat mig bättre faktiskt. Narkossköterska söver patienter i en operationssal och intensivvårssjuksköterskor tar hand om väldigt, väldigt sjuka människor, förklarar Marika.

Jag tror att kanske är det den orättvist låga lönen, den dåliga arbetsmiljön tillsammans med den höga belastningen som gör att många idag väljer att avstå från sjuksköterskeyrket.

Av gästskribent: Maria Hansen

Förskolan

Vi har pratat med förskolan som tillhör vår skola för att se lite vad barnen gör och får arbeta med. Vi ville veta lite om man fortfarande gör liknande grejer nu som man gjorde när vi gick på förskolan.

Det finns fem olika avdelningar på förskolan – Dingen, Malö, Vindö, Monsunen och Bojen. Det går cirka 90 barn på hela förskolan men det kommer bli färre barn så det kommer bara vara fyra avdelningar efter sommaren. På förskolan jobbar det 15 pedagoger inklusive kök/städ och vaktmästare. Dessa frågorna fick vi besvarade utav en av våra rektorer Kerstin Ekman-Hake på skolan.

Vi frågade varför det kommer bli färre barn och då svarade Kerstin Ekman-Hake, som är vår rektor men också förskolechef:Det kommer bli färre förskolebarn för det har inte fötts lika många barn 2015 och 2016 i vårt område, därför blir det färre barn på förskolan och då kan inte jag fylla upp de olika avdelningarna med barn”.

 

Vi har intervjuat en av pedagogerna på Dingen som heter Monica. Vi ställde några frågor till  henne. Vi frågade bland annat om de jobbade med något projekt på förskolan. De äldsta barnen på Dingen och Bojen som är födda år 2011 har en grupp som kallas för 11:orna . De arbetar med ”Mig själv och min omvärld”. De gör gruppstärkande lekar, tittar på andra länder, hur det var förr i tiden och pratar även om hur man själv och andra ska må bra. Vi frågade pedagogen varför de valde att jobba med just detta projekt och hon svarade: ”Man kan få in så mycket och öka förståelse för sig själv och andra i omgivningen”. De ska avsluta projektet med att åka till Vallda och baka bröd i vedugn för att det gjorde man förr i tiden.

Efter detta projektet ska de börja jobba med matematik och naturkunskap.

Vi frågade även om barnen hade något speciellt som de gillade extra mycket. Då svarade Monica att alla barnen gillade speciellt att gå till skolans idrottshall och ha gympa och göra roliga lekar som de får göra en gång per termin, eftersom den är upptagen så ofta.

Barnen får ibland jobba med iPads och förskolan har nyligen köpt in en interaktiv tavla. Det är som en smartboard men man kan förflytta den vart man vill. Men barnen har bara fått pröva på den en gång. På iPadsen får dem arbeta med olika appar som de övar på matte, språk, färgkunskaper och samspel som man kan spela flera tillsammans.

Nu när vi har undersökt förskolan så har vi märkt att man gör liknande grejer nu som förr, men nu får barnen testa på tekniska verktyg och det gjorde inte vi så mycket när vi var mindre.

Av: Cecilia & Sara

Barn föds inte med fördomar!

Just nu håller vi i år 4-6 på med ett projekt som kallas Barn föds inte med fördomar. Vi kommer följa detta projektet under vårterminen tillsammans med Glada Hudik teatern. Glada Hudik är en stor teater som har åkt runt i hela världen och turnerat. Det speciella med Glada Hudik är att alla i teatern har en funktionsnedsättning. Men det är inget fel på dem, dom är lika mycket värda som alla andra. Den 9 maj ska vi i 4-6 se teatern Trollkarlen från Oz som Glada Hudik spelar.

Vi har fick chansen att ha en Skypeintervju med Pär Johansson och ställde några frågor till honom. Pär är alltså mannen bakom Glada Hudik, det var han som startade upp hela Glada Hudik för att han trodde på dom, han trodde på de funktionsnedsatta. Vi ville intervjua honom för att få reda på mer, mer om varför han har startat upp projektet, hur och när han gjorde det.

 

Pär hade alltid drömt om att bli fotbollsproffs, men det slutade med att han vann Årets Eldsjäl 2016, för att han vill att alla människor ska ha lika stor betydelse i samhället och att alla är riktigt bra på någonting. Ingen ska behandlas annorlunda för att man är eller ser annorlunda ut. Vi tror att det är många personer i samhället som har fördomar om funktionsnedsatta människor. Det är det här vi vill ta bort, för att de är bara helt vanliga människor, som kanske har några hinder i livet. Vissa har svårt att prata och vissa har svårt att förmedla sina känslor till andra.  Men Pär säger att alla skådespelare älskar att möta oss barn.

 

Pär fick en praktiktjänst där han skulle hugga ved och jobba med ett gäng funktionsnedsatta människor. Han hade en till dröm i livet och det var att spela teater, så han startade upp Glada Hudikteatern för att han ville spela teater själv. När Pär jobbade med de här personerna såg han talangen i dem alla och att allt i vardagen var som ett skådespel.

Den första teatern dom slog igenom med var Elvis som dom spelade för första gången I Hudiksvall år 2005 och år 2007 slog dem igenom i Stockholm med storm. Det var där allting började, de började turnera runt i världen, i New York på Brooklyn Academy of Music och tre stycken finalföreställningar i Ericsson Globe Arena. Över 170 000 människor har sätt Elvisföreställningen som spelats runt I världen. Från starten av projektet till att dem slog igenom tog det ungefär 14 år.

 

Vi hoppas att ni får med er att alla är lika mycket värda, att man inte ska döma andra för sitt utseende och hur man är. Vi kommer följa upp det här reportaget när vi ska till teatern. Vi ska nämligen få följa med backstage, och se hur allting går till. Efter föreställningen kommer vi att lägga ut ett reportage med olika filmer, bilder och text. Så håll utkik!

 

   Av: Tyra & Filippa

Ska Zlatan sluta i Manchester United?

Zlatan Ibrahimovic
https://en.wikipedia.org/wiki/File:Zlatan_Ibrahimovi%C4%87_2017-03-09.jpg

Under natten till idag (4 april) gick Fox Sports Deportes ut med att fotbollsstjärnan Zlatan Ibrahimovic slutar i Manchester United. Dom skrev att han slutar för att han ska spela i LA Galaxy i sommar.

När det gäller nyhetsspridningar måste man vara källkritisk. Vi undrar om man kan koppla den här sportkanalen till ”Fox News”.

Aftonbladet gick också ut med det här i morse och skrev att dom hade fått sin information från Fox Sports.

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/a/1aERX/uppgifter-zlatan-klar-for-la-galaxy

 

  Av: Linn & Elin

Bommarna

Här i Malevik har bommarna på Banvallen tagits bort och ersatts med nya bommar. Banvallen är en cykelbana som går mellan Särö och Göteborg. Innan har bommarna varit svåra att cykla igenom för att mellanrummet mellan bommarna varit så litet. Tidigare har bommarna varit 35 stycken och nu är det 20 stycken istället. Nu har också mellanrummet blivit större mellan bommarna och det är mycket lättare att cykla och gå igenom.

Ända sedan 2009 har Kungsbacka kommun fått önskemål om att byta ut bommarna. Utbytet av bommar skedde under hösten/vintern 2016-2017.

År 2013 så var det ett cykelmotionslopp som fick ett sorgligt slut. Det var en man som cyklade in i en bom som senare dog av skador från olyckan.

Vi har ställt frågor till tre personer:
Märker du någon skillnad på dessa bommarna från de förra?
– Ja, jag tycker att dessa är lättare att cykla igenom och det är bra att de har stora reflexer på sig.
Tycker du att det är bra att bommarna ska bytas ut? Varför?
– Ja, för att det blir säkrare, för att det är mindre risk att man ramlar och de är nyare.
Känner du att det blir säkrare med större mellanrum mellan bommarna vid en bilväg?
– Jag tycker inte att det kommer att bli säkrare för att det är större risk att en bil kör på en. Jag gillade de förra bommarna bättre.
Vi tycker att dessa bommar är mycket bättre därför att de är säkrare att cykla igenom och de har mer reflexer, så de syns bättre när det är mörkt. Av det som vi har hört så har de flesta blivit nöjda. Nu behöver man inte längre sakta ner farten för att cykla igenom bommarna.

Källa: Göteborgs-Posten och Göteborgdirect

Av Tyra & Selma

Projekt: Erasmus+

Erasmus+ projektet är ett projekt på vår skola tillsammans med två andra skolor från Spanien och Frankrike. Några femmor, sjuor och åttor på vår skola har bildat en grupp och det är de som håller kontakten med Spanien och Frankrike. Projektet heter ”Living together – caring and sharing” , och det startade i oktober hösten 2016 men började planeras 2014.

Den franska skolan heter Collège Jean – Claude Dauphin, skolan ligger i orten Nonancourt i norra Frankrike. Skolan i Spanien heter IES Bernardo de Balbuena, den ligger i Valdepeñas som är en ort i sydöstra Spanien.

Vi har fått paket av Frankrike och Spanien med saker som är typiskt för deras land. Vi har också skickat paket till dom med bland annat en midsommarstång, Djungelvrål, svensk musik som ABBA och Avicii, en Nobelmedalj och en liten Volvobil. Av Spanien fick vi en solfjäder, olivolja, en tennsoldat, maracas, en spansk kaka, vindruvor och flera bilder på typiska spanska saker, till exempel flamenco dans, tjurar och churros som är en spansk våffla. Vi fick också paket av Frankrike med saker som är typiskt franskt, till exempel franskt godis och kakor.

Vi ställde några frågor till Åse som är lärare på vår skola och en av de vuxna som är delaktig i det här projektet. Hon säger att meningen med Erasmus+ projektet är att vi ska få större förståelse för varandra och kunna se våra skillnader och likheter. Vi undrade också vad projektet mer kommer handla om och Åse svarade att vi ska göra ett utbyte, de ska komma elever från deras skolor i maj och hälsa på hos oss. De kommer bo i familjer från vår skola i en vecka. Vi kommer också skicka elever och lärare till Spaniens och Frankrikes skolor som kommer bo i familjer där ifrån. Tillsammans kommer vi bland annat göra utflykter för att jämföra deras natur med vår.

Åse säger att projektet kommer pågå i ungefär två år till – alltså till 2018.

Vi  ser fram emot att träffa de spanska och franka eleverna till våren.  Vi tycker också det verkar spännande för alla sjuor, åttor och nior som kommer ha någon elev från Spanien eller Frankrike som ska bo hemma hos sig, och få åka till dom och bo i familjer där. Det skulle vi också vilja göra.

Så projektet ”Living together – caring and sharing” är skapat för att vi ska få större förståelser för oss länder emellan. 

Av: Malva & Linn

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2017 maleviksredaktion

Tema av Anders NorenUpp ↑