maleviksredaktion

Skolredaktionen som ger allt!

Månad: juni 2017

Det här är en uppföljare till reportaget om Glada Hudik som vi la upp för några veckor sedan, vi rekommenderar att du läser det reportaget innan du läser detta! 

I förra reportaget fick ni läsa om våra tankar om Glada Hudik och ni fick också ta del av några frågor som vi ställde till Pär under vår intervju med honom. Ni fick till exempel veta hur Pär startade upp Glada Hudik och att många av skådisarna har något slags funktionshinder.

Länk till första reportaget

 

Tisdagen den 9 maj 2017 var dagen inne, vi åkte buss in till Scandinavium i Göteborg för att se musikalen Trollkarlen från Oz. Vi skulle alltså fått chansen att gå bakom scenen och se hur allting går till, hur skådespelarna förbereder sig och hur dom gör med ljud och ljus.

 

Video 1, i publiken och resan dit.

 

Föreställningen var helt magisk, ett så fint budskap och alla skådespelare var sig själva på scenen. Vi tänker att budskapet i föreställningen är att man alltid ska tro på sig själv och aldrig ta åt sig skit!

Föreställningen handlade om landet Oz där det fanns en trollkarl som styrde, han ville att alla som kom dit skulle få vara sig själva. En familj hade hittat en annons om landet och om trollkarlen som kunde uppfylla deras drömmar. Där startade deras resa mot Oz. När dom kom fram möttes dom av en ond häxa som ville förgöra dom alla. Familjen träffade på flera olika typer, bland annat två homosexuella plåtgubbar som hade förlorat sina hjärtan. I slutet samlades alla i trollkarlens palats och där visade det sig att…

Vi rekommenderar verkligen att alla ser föreställningen just för det fina budskapet och den fina omgivningen.

Video 2, backstage och intervjuer:

 

Efter föreställningen åkte alla klasser hem, förutom vi, Tyra och Filippa. Vi blev upphämtade av en tjej som hette Johanna och hon skulle hjälpa oss denna dag. Vi gick in bakom dom stora svarta gardinerna och vi träffade alla skådespelare. Vi träffade bland annat Ida och Kitty och vi ställde några frågor till dom.

Ida berättade att hon hade varit med i teatern i ungefär 4 år och att hon tycker det är superkul. Hon är också med i en annan teater utanför Glada Hudik som heter Teater Glädjen. Ida berättade att hon håller på att dubba en film som heter Panki, filmen handlar om en flicka som har down syndrom och det är den rollen som Ida dubbar.

När vi pratade med Kitty berättade hon om sin svåra barndom, Kitty blev mobbad för sitt utseende och hur hon var som person. Hon har haft det jättesvårt och hon trodde inte på sig själv. Men sedan när hon kom med i teatern har hon känt sig väldigt uppskattad och tryggare med sig själv.

Vi pratade också med Alexander som spelade trollkarlens hjälpreda. Han sa att teatern inte längre bara är en grupp med människor utan att de har blivit som en stor familj. Han berättade också ungefär hur många gånger dom träffas för att träna tillsammans. Först är det väldigt många och intensiva repetitioner, sedan är det föreställningar och turnéringar, sedan ett års uppehåll tills de träffas igen.

Det här projektet har varit superkul att följa, vi hoppas att få fortsätta med detta efter sommarlovet.  Ett stort tack till Glada Hudik- gänget för att vi har fått göra det här och tack till alla som har hjälpt oss så att det här har blivit möjligt.

 

  Av: Tyra & Filippa

Erasmus+ Nu har de spanska och franska eleverna och lärarna varit här

Nu har Erasmus+ projektet startats som vi skrev om här på skoltidningen tidigare.

I maj kom de spanska och franska eleverna och lärarna hit till Sverige och vår skola. Eleverna har bott hos de svenska eleverna och Spaniens och Frankrikes lärarna har bott hos de Svenska lärarna. Från Spanien har 14 elever och 7 lärare varit här i Sverige, och från Frankrike var det 13 elever och 3 lärar. Vi intervjuade en lärare och en elev från Spanien och från Frankrike. De tyckte att det var väldigt annorlunda jämfört med deras länder, men de tyckte att det var kul att få vara här och träffa alla svenska elever och lärare.

Vi frågade dom vad de största skillnaderna var och de hade märkt mest olikheter. Både Spanien och Frankrike tyckte att landskapet var annorlunda jämfört med deras. De sa att de inte alls har så mycket skogar som vi i Sverige och att allt var mycket grönare här. Speciellt Spanien tyckte att det var kallt här och att det regnade mycket. Den spanska eleven tyckte också att det var konstigt att vi tar av oss skorna innanför dörren, för i Spanien har man hela tiden på sig skorna även inomhus. Maten tyckte de också var annorlunda, till exempel att vi äter en stor frukost, en lite lättare lunch och sedan en större middag medan de äter en mindre frukost, en större lunch och ofta en stor middag och därför äter vi vid olika tider och det var ovant för dom.

Skillnaderna mellan den svenska, spanska och franska skolan var att de tycker att det har mer regler på deras skolor och i klassen. De får tillexempel absolut inte ha mobilerna i klassrummet, de har inga ipads och de har inga smartboards och projektorer utan bara whiteboards och de skriver på papper med penna.

Vi frågade hur de känner för att svenskarna ska komma till deras länder och få bo hos dom, och de tyckte att det skulle bli jätte kul att få se hur vi svenskar skulle reagera när vi såg hur de bodde, hur landskapet ser ut hos dom och hur det går till på deras skolor. Så de tyckte bara att det skulle bli kul.

De tyckte inte att det var något dåligt med Sverige, bara att det var mycket som var ovant här, men inget var negativt.

En sak de hade tänkt på var att vi svenskar är ganska slappa och lata, till exempel på raster och sådant och att de var mer aktiva och sociala.

Den franska läraren berättade för oss att de elever som är här och deras familjer har inte behövt betala någonting för resan hit och att få vara här i Sverige. Allt har betalats av den europeiska unionen.

Vi har tyckt att det var kul när de franska och spanska eleverna och lärarna varit här för de flesta var inte blyga och pratade mycket trots fast vi inte träffade dom så ofta.

 

  Av: Malva & Linn

Varför är det inte fler tjejer som programmerar?

Att vara programmerare är en av de största yrkesgrupperna i Sverige idag, men andelen kvinnor minskar, det är bara en femtedel kvinnor.

Vi har letat efter olika undersökningar och olika sidor som handlar om programmering. Vi har också intervjuat lärare och elever som håller på med programmering på elevens val. Vi tänker dela med oss av vår intervju med en av eleverna som heter Aina.

            

Under intervjun berättade Aina för oss varför hon valde programmering på elevens val. När hon gick i trean hade Aina en lärare som var duktig på IT. IT står för informationsteknik, ett annat ord för programmering. Där fick Aina och hennes klass pröva på programmering och Aina blev intresserad av ämnet. Hon ville fortsätta med programmering när det blev ett ämne man kunde välja på elevens val. Det vill hon fortsätta med framöver.

-Det roligaste med programmering är allt som går att göra. Det är som att lägga ett pussel, man får prova sig fram på alla olika sett och allt måste gå ihop.

Det är mest killar som håller på med programmering och vi frågade Aina vad hon tror att det beror på. Hon tror att det beror på normen, att det ska vara killar som håller på med sånt. Men hon struntar i att det är så, hon tycker det är lika roligt att programmera med killar.

Det som Aina säger verkar stämma. När vi har varit inne på nätet och läst vad andra tycker om det här har vi sett många olika åsikter. Det var några som hade skrivit följande:

”Tjejer programmerar inte, men om dom gör det så är dom inte tjejer innerst inne”.

”Många manliga programmerare har fördomar att tjejer inte kan”.

”Tjejer kan få högre lön än killar om dom börjar programmera”.

Vi tycker det är synd med dom som tycker att tjejer ”inte kan” programmera. Speciellt första meningen, det stämmer ju verkligen inte.

På elevens val är Helen och Robert lärare på programmering. Och vi pratade med dom om att mest killar programmerar. Båda två svarade att det är riktigt synd. Robert sa också att det kan bero på vad man är nyfiken på:

– Många vuxna säger också att det kan bero på hur vi uppfostrar våra barn, dom tror att det handlar om sociala normer.
Men Robert tror också att det finns biologiska skäl varför tjejer och killar tänker och reagerar på olika sätt. Det var ett experiment som några forskare gjorde. Dom ville komma bort från uppfostran och se om det var någonting annat som påverkade oss. Dom åkte ut i djungeln till stora flockar med apor för att se om dom gjorde som oss människor. Forskarna släppte ner mjuka gosedjur, dockor, leksaker som brandbilar, plastleksaker från en luftballong. När aporna fick springa fram till leksakerna var dom flesta kvinnliga aporna fram till gosse djuren och dockorna, dom mjuka leksakerna. Och dom manliga aporna sprang fram till plastleksakerna och dom hårda leksakerna. Det här är statistik, det är inte exakt såhär som verkligheten ser ut. Bara för killar är längre i genomsnitt än tjejer så betyder det inte att alla tjejer är kortare än alla killar.

När vi frågade lärarna på e-val varför dom trodde att mest killar programmerar tyckte dom att det är synd och tråkigt. Deras förslag på att få tjejer att programmera var följande:
Vi frågade Helen och Robert också varför programmering är så viktigt.  Då berättade Helen att det är bra för oss att lära sig hur man kontrollerar vår teknik i samhället, att man hänger med i vad som händer. Om man inte lägger det i andras händer och gör lite själv kan man ju också påverka hur resultatet blir. Vi tycker att det som lärarna säger stämmer.

Det finns en sida på internet som heter Hour of code. Det är en organisationen som handlar om programmering. Man kan åka på ett läger i en vecka och lära sig om programmering. Lägret är bara femte till elfte december. Annars kan man ta lektioner som bara är en timma. Organisationen sträcker sig över mer än 180 länder, tiotals miljoner elever och tvåhundra tusen lärare är på plats. Hour Of Code stöds av tillexempel Apple och Microsoft. Vi rekommenderar Hour Of Code om du är sugen på programmering.

Vi har förstått att få tjejer programmerar, men vi fick inte fram hur man kan ändra på det. Det som skulle kunna få mer tjejer att programmera är att man egentligen vet vad programmering handlar om. Så om du vill programmera ska du göra det, för det kommer alltid att finnas någon som är emot dig. När vi skrev den här texten lärde vi oss att det finns folk som har fördomar om nästan allting, till och med programmering. Och fördomar finns överallt, i alla människor. Så vi behöver få bort fördomar, men hur?
Vi har förstått att få tjejer programmerar, men vi fick inte fram något svar hur vi ska ändra det. Men vi tycker att om du är tjej och vill programmera ska du göra det. Vi tycker i alla fall få mer tjejer men också killar att programmera.

Källor: faktiskt.se, Hour of code, familjeliv.se, Flashbackforum, Wikepedia.

            Av: Meja & Saga

© 2017 maleviksredaktion

Tema av Anders NorenUpp ↑